Sommaren 2012 var kanske ett ärr i själen och början på mitt livs svåraste vinter. Men när man tittar tillbaks på den var den vacker, i sin form den mest levande. Och även om jag kraschade hårt så gav jag allt.
Jag vet inte alls mycket om livet, men jag tänker att det är så det måste levas.

♡

Translation:
Last summer.

Translation:
Source.

När du skrev att du inte kunde låta bli att höra av dig och jag kände precis likadant. Då jag betydde något, förstår du. Betydde något. Då du var intresserad av mina fåniga samtal om vad jag hade gjort under dagen, vad jag skulle äta till middag. Mina tankar om våren som aldrig ville komma. Då blotta tanken av mig fick dig att le. När du skrev att du hade gått från lägenheten, ner till tvättstugan och upp igen med ett leende på läpparna.

Av allt som är svårt att acceptera i världen just nu är det här en av de svåraste sakerna. Jag kan inte göra dig lycklig längre. Vem sjutton ska kunna göra det, om det inte är jag.

Translation:
I wish I was the one making you smile.

Förgäves återvänder vi till platser vi älskat;
vi får aldrig återse dem, därför att de var belägna inte i rummet utan i tiden,
och för att den som söker dem inte längre är det barn eller yngling
som gav dem glans med sin hänförelse.

Translation:
In vain we return to the places we loved;
we may never see them again, because they were located not in the room but in the time,
and for those looking for them is no longer the child or the youth
who gave them shine with their enthusiasm.