Sjätte dagen fick vi tips av hotell-personalen att åka till den lilla byn Beynac.

Som skapad för att bli fotograferad. Så himla fint.

Jag hade dagen till ära träskor på mig. Är en sån himla omöjlig människa som aldrig tar på mig sköna kläder och gympaskor när det krävs. Tänker mer foto än praktiskt och gillar att ta på mig det jag känner för i stunden. Höll på att dö lite halvvägs upp, så brant att skorna knappt fick fäste och 35 grader i skuggan plus tegelstens-kamera.

Förmodligen den mest likade på Instagram; obligatorisk framför-Fransk-dörr-bild.

Spanade ut över Dordogne där delar av filmen Chocolat med Juliette Binoche och Johnny Depp spelades in. Typiskt bra piratmiljö faktiskt, och alla franska byar får en ju faktiskt att vilja öppna en chocolateria och bli kär.

Och att få dela allt detta med världens bästa person.

Sista porträttet, innan vi fortsatte klättra ännu brantare och jag fick ta av mig barfota. Tyvärr var utsikten vid slottet inte lika fin; lite byggarbetsplats och så väldigt mycket människor och butiker som sålde turist-saker. Vi köpte i alla fall ett kort som jag skickade till mamma, och så varsin glass. Sedan pussades vi och gick neråt igen.

Translation:
When we went the whole way up to Château de Beynac!

Sjätte dagen på vår Frankrike-roadtrip vaknar vi upp på ett slott i Saint-Vincent-de-Cosse!
Hit kom vi sent kvällen innan då vi körde hela dagen från Vézac, och såg praktiskt taget därför ingenting (förutom Vintergatan). Men att vakna och titta ut över utsikten, de stora fälten, och se slottets fasader slog det mesta.

Klockan nio på morgonen, men redan varmt. Världens bästa människa mitt emot.

Jag var orolig över min gluten- och laktosintolerans, men det visade sig att hotellet hade mat undanstoppad om man frågade snällt på knaglig franska.

Fin dörr från hotellet ut till baksidan.

Efter frukosten tog vi en tur runt slottet.

Tittade ut över majestätiska berg i Dordogne-dalen och milslånga fält.



1700-tals slottet Chateu De Monrecour.

Självklart gick vi ju på upptäcksfärd även inomhus.

Sedan gick vi upp på rummet och gjorde oss klar för en upptäcksfärd som gick till ett annat slott!

Finaste badrums-utsikten, någonsin.

Translation:
Our beautiful view, waking up at 18th century castle Chateu De Monrecour on the seventh day of our French road trip. This was probably or favorite stay during the whole trip (except the charming apartment in Paris!)

Här kommer del tre från vår Frankrike-roadtrip. Att vara på road trip genom ett land är onekligen att tillbringa en hel del tid i bilen, jag säger detta högt för att det är lätt att glömma. I mitt huvud skulle vi ju tillbringa många fler dagar utanför bilen; i små byar, efter trånga gränder, köpa baguetter och ost i de små delikatessbutikerna och lata oss på Franska Rivieran.

Men ändå. Jag älskar att åka bil. Älskar att köra (helst fort).

Så nu är vi på dag femte dagen av resan. Vi har varit i Paris ett par dagar, vi har åkt rakt nedåt i landet och stannat på ett tråkigt Bed and Breakfast någonstans i Vézac. Vi har kört hela dagen med bara avbrott för att äta, runt snirkliga små vägar runt naturreservat, upp på höga berg och sedan ner igen, förbi stora fält med kor och får. Solen har gått ner och vi har precis kommit fram till Saint-Vincent-de-Cosse, och här väntar hela Vintergatan på oss.

Så vi stod där under närmare en timmes tid och bara tittade uppåt. Överallt värmen som omsluter, syrsorna på ängen utanför, också bara lyckan över att vara här.

Det här är samma dag, lite tidigare. På resande fot.

Vår hyrbil. En snabb liten vit vessla.

Min resekamrat i vått och torrt. Simon. Som faktiskt tog körkort inför vår Frankrike-resa ♡

Bäst av allt förutom Vintergatan och resekamrater då; att passera franska små byar och upptäcka att alla är vackra på sitt eget sätt. Här önskade vi att vi kunde stannat lite längre, men inte ett enda hotell fanns i sikte och byn var rätt öde. Men man hade en liten blomsterfestival i precis varenda liten vrå och jag kände mig som hemma.

Translation:
More from our French road trip, day five and most of it was spent in the car. We passed small French villages, fell in love and wanted to move there badly. When we arrived to Saint-Vincent-de-Cosse, the night sky was waiting for us. Milky Way was ours, and so was time. I felt like we could stay right there, then and forever.