Den här vintern har inte varit lätt. Allt har känts grått grått grått, hela tiden. Som att himlen inte ens kunnat ha någon annan färg. Jag har kämpat med en djup depression, min egen självbild och allt som blir extra tydligt när man knappt inte ens ser solen längre. Jag har längtat till landsbygden och varma städer, jag har känt mig ensam och utanför. Som en skörstark själ är man knappt byggd att bo på denna del av jordklotet. Man behöver varje varm solstråle man kan få, varje mjuk smekning på axeln. Ingen storstad, ingen jantelag, inget passa-in-i-en-förutbestämd-box.
Men om vintern är så mörk att man nästan bara hör sina egna tankar, så kallt, hårt och kantigt att innerfodret på jackan skaver mot revbenen. Ja, på samma sätt är det alltid så himla vackert när våren kommer. Sista dagarna med vinter, då allting liksom inte lyckas hålla ihop längre och börjar ge upp. Isen spricker, snön blir till droppar mot marken. Då är allt liksom vackert grått, innan det exploderar i färg. Det är då jag älskar som mest att promenera med dig.
Du tar fram din kamera med film och fotograferar.
Jag fotograferar också, och njuter. Hej våren ♡
Sedan går vi över bron, hemåt och smiter in på ett bageri och köper två bakverk var. Sedan går vi hem, brygger kaffe och spelar kort. Med dig har allt det gråa trots allt aldrig varit så vackert.
Translation:
First days of spring.
Du vet att du får hälsa på hos mig alla dagar i veckan <3
wow, så fint. håpar du får det bedre snart. <3 lovar at våren er på veg.
Du beskriver det så på pricken och vackert. Känner samma sak, det är nu, med solens första strålar efter vinterdvalan, som energin sakta kommer tillbaka. Och tänk så mycket fint våren och sommaren nu kommer bära med sig, inte bara i sol och värme utan i kärlek och upplevelser. Massa styrkekramar till dig <3
Så ömsint skildrat, Jessica! Jag önskar dig en osedvanligt fint vår. Kram/Sara
Åh precis så ju! Den här vintern har varit osedvanligt tung och jag har gått omkring som i dvala och känt att livet pågår någon annan stans. Då är det tur att kärlek finns. Tack för att du delar dina personliga och fina tankar!
Precis så ju! Den här vintern har verkligen varit osedvanligt tung. Jag har gått omkring som i dvala och känt att livet pågår någon annan stans. Då är det tur att kärlek finns. Tack för att du delar dina personliga och fina tankar!
Vad fint! Så hög igenkänningsfaktor i det här.
Åh vad jag känner igen det här med en skörstark själ. På ett sätt var det skönt att läsa att en inte är ensam på ett annat synd. Att denna världen är så hård.
Men med våren kanske hoppet återvänder.
♥♥♥
Kram till dig från en annan stark-skör person!
<3
det enda jag vill säga egentligen.
Men stor himla kram och alla vitsippor och tulpaner i världen till dig!
Hoppas du har fina, omtänksamma personer som stöttar upp dig när det känns så här.
Mitt bästa skönlitterära tips för sköra dagar när man behöver vårpepp, är att läsa Anne of Green Gables
(originalspråk är helt klart överlägset hälsar den här nörden)! Kram
Det här inlägget var det finaste skrivna och fotade jag sett på mycket länge.
kram och pepp! kämpa på! och så måste jag säga till alla som mår skit under vintern: man kan faktiskt flytta utomlands, det gjorde jag. det finns vänner och jobb och fest och skolor och fika och lingonsylt här också. saknar du familjen kan dom hälsa på och så kan du åka hem ibland. varför stanna i ett land om man mår så himla dåligt för att det är vinter? under en hel livstid känns det som att det blir en så himla massa onödig vinterdepp. break free.
Pust, denna vintern har också känts som ett ytterst grått täcke för mig.
Det känns så absurt att “stå ut” i ett halvår. Jag känner inte att jag lever. Man bara kämpar på och vänta tills våren kommer. Allt är mörkt när man kommer från jobbet och då blir det som att jobbet är hela livet…och hur känns det när man inte gillar sitt jobb? Egentligen borde man väl göra som mumintrollen och gå i ide.
“uthärda vintern, slicka såren
dränkta drömmar blir drivved till våren”
Ta hand om dig och tack för att du delar med dig.
Allt kändes futtigt att skriva men här kommer iallafall en stor kram till dig!
Känner också igen mig i denna känsla. Tröstar mig med att livet blir lite mer spännande och upplevelserna lite starkare…
Jeg blir alltid trist av å lese at du ikke har det bra, men det er fint å vite at det går bedre! Du skriver så fint, og det er så verdifullt å ha en kjæreste som kan støtte gjenno tøffe tider.
Jeg blir glad av å tenke på at hver plussgrad og hver solstråle gjør det lettere for dem som sliter med vinterdepresjon – og nå er våren på vei! På ordentlig!
Tenk at mars begynner nå i helga, det er en vårmåned, og snart blir isen borte og trærne grønne og livet ekstra fint å leve. <3
Vilka fantastiska bilder, och vilket skirt vårljus som föll över oss. Tack, ljuset. Det som kommer.
Tack för en vacker beskrivning av det tunga!
Vi är nog rätt många som känner så men kanske inte pratar om det…för min del har naturen varit till stor hjälp. Promenader i alla väder, flera ggr per dag (jag har hund som också hjälper otroligt mycket då man alltid, alltid möts av glädje o kärlek, ovillkorlig sådan) gör att jag finner både ro och skönhet även de mest gråa dagar. För många år sedan jobbade jag i skogen en vinter, vilken fantastisk vinter! Tungt fysiskt och riskabelt (motorsågar är verkligen något man ska ha respekt för) men vad ljuvligt att få vistas utomhus dag efter dag. Jobbigt vissa morgnar ja visst men så härligt när man väl kom ut i skogen. Stunderna när motorsågen vilade och jag kunde ta in dofterna och se och lyssna gav kraft inombords. Jag är övertygad om att naturen “helar” oss. Din promenad gjorde ju gott också eller hur! Våren är på väg!
Stor kram! Så vackert hur du satt ord på känslan.