Idag blev klänningen klar ♡ För tyget som blev över sydde jag ett litet skärp, pärlemospännet köpte jag på en Stockholms Stadmission-butik i Liljeholmen. Känslan att ta på sig något man har lagt ned mycket kärlek. Nu fattas bara att sy en mörkblå underklänning, men tills jag har tagit fram ett mönster får min vita duga.
Och tack för era kommentarer på förra inlägget, ni är så kloka och fina!
Translation:
I finished sewing this 1930s inspired dress that I found at a vintage market. The dress was three sizes to large, a very deep neckline, issues with the seams and a poor belt. Out of the fabrics I did not use, I made a belt. The belt buckle is vintage.
Beautiful photos, as always. I am a long time reader but first time commenter and felt it necessary to mention how inspiring you are. :)
Thank you Sarah! <3
Urtjusig klänning :) pärlemospännet ger verkligen det där lilla extra.
Ja, tänk vad små detaljer som kan behövas ibland!
Verkligen en fantastiskt fin klänning!
Tack!
du och sy alltså! så duktig. och apropå ditt senaste inlägg så är det kanske så när den drömmen som är en ljus sommar är förbi. har också haft en sån himla ledsendipp på senaste, bor ju här i san francisco som är en så himla vacker stad men det skär liksom inuti ändå och då spelar det ingen roll hur vackert det är. hoppas båda våra värkar försvinner snart. kram.
Jag tror det är nödvändigt att då och då har dessa små dippar för att kunna uppskatta allt det vackra runtomkring. Alltså, det är ju den andra sidan av myntet. Jag skulle aldrig känna så mycket lycka över att må bra om jag inte ibland reflekterar över att jag också är ledsen. Men självklart måste man be om hjälp om man är ledsen för länge! Jag kommer själv försöka gå och prata med någon. Jag hoppas att du också mår bättre snart. Har aldrig varit i San Francisco men hört att det ska vara fantastiskt vackert, men som du skriver så hjälper det inte om hjärtat gör ont. Skickar tusen kramar.
So lovely! You are so creative <3
Thank you and the same to you! Your photographs are so beautiful!
Så fin den blev!
Tack Birgitta!