Jag har varit ledsen ganska länge nu, tillbringat många kvällar och helger med att sy, gå långa promenader och vara med den varmaste människan jag vet. Dragit mig undan ytliga kommersiella träffar med människor som kramar om och försöker samla ihop en känsla av att de bryr sig, men som resten av tiden ändå bara stänger ute. Jag har rannsakat mina vänner. Jag har hittat många nya fantastiska, varma och kreativa. Jag har slutat träffa de som bara hör av sig när de vill ha något av mig och inte under en timmes samtal orkar så mycket som frågar vad som händer i mitt liv. Jag har börjat med nya fotoprojekt, tackat ja till att hyra en fotostudio, röstat för en varmare värld och sett sommaren sakta gå mot höst.
I helgen var det Två kilometer Loppis i Aspudden, Stockholm. Jag och Simon var där och gick gata upp och ner. Trodde inte att jag skulle köpa någonting men kom hem med en röd 40-tals kappa, en bunt gamla knappar och så köpte jag den här klänningen för en hundralapp. Det syns inte så väl här, men den är i sex olika bitar för jag ska sy ned den tre storlekar och göra ett skärp av det som blir över. Just nu ihopnålad överallt. Jag älskar verkligen att sy och hade jag inte arbetat med foto skulle jag helt klart göra kläder. Drömmer lite i smyg om en egen liten kollektion ♡ Någon gång ska jag hitta en partner att göra det ihop med!
Translation:
Lately I’ve spent many evenings home sewing clothes (and repairing the vintage ones!) and I found it so very peaceful. At a vintage market the other weekend I found this newly made 1940s style dress, but three sizes too large. So now I am taking it apart, making it smaller and also thinking about sewing a belt of what’s left of the fabric. One day I must make my own vintage inspired collection of clothes, I just have to partner up with the right person.
Verkligen tråkigt att höra att du varit ledsen ett tag *kram* När någon fin människa är ledsen så vill jag så gärna göra något för att hen ska få det bättre eller att personen ska må bättre. Du är en sådan där fin människa som jag önskar all lycka till så jag hoppas verkligen att det ljusnar för dig igen och om inte att du hittar små glimtar då och då.
Vad fin du är Caja! Din kommentar värmer!
Fint att du delar. Det känns inte riktigt socialt accepterat att välja ensamhet. Jag har också gjort mycket som du senaste året, valt ensamhet framför umgänge när det inte känts rätt i magen. Och jag sysslar med kläder men drömmer lite om att bli bra på att fota. Men jag tänker att ett liv kan rymma många drömmar.
Ja, ett liv kan rymma precis alla drömmar man vill. Vi kan byta kunskaper om du vill! Jag tror att det blir mer och mer accepterat att välja ensamhet. Själv har jag tyckt om att vara ensam sedan jag var liten. Min perfekta balans är någonstans mellan ganska mycket ensamhetstid, att få vara kreativ under den tiden, och att sedan ha några riktigt nära relationer. Att ha många ytliga vänner är ingenting för mig. Kram till dig!
Jag älskar också att sy. Mest gör jag kjolar för det är det jag hinner med. Jag går i skolan och då hinner all energi jag får kvävas innan jag kommit hem, vilket är synd, och man tvingas vara med typer som suger energi varje dag, så jag längtar tills den är över och jag kan ägna mig mer åt meningsfulla saker.
Ja, tänk vad mycket du kommer kunna åstadkomma då! Skolan slukar verkligen all energi, men det gör ju också ett jättetråkigt heltidsjobb. Jag är så glad att jag får frilansa så att jag får vara kreativ.
Your new dress has such a perfect print and sleeves. I hope you do eventually design and sell a vintage inspired collection because your taste is impeccable.
Thank you! :-) <3 I love your style!
Det er helt greit å velge bort det sosiale hvis man ikke føler at man får noe igjen. Gode venner er helt fantastiske, men mindre gode venner kan tappe oss for energi. Her i Norge skrives det for tiden mye om å være introvert – det vil si å være litt tilbaketrukket og lite sosial, fordi det føles riktig. Å velge å være alene hjemme heller enn å gå på fest, for eksempel, fordi man har mest lyst til det. Folk er så forskjellige, og det viktigste er jo å gjøre sånt som gjør oss glade! Jeg håper at du vil være mindre lei deg fremover. Jeg ønsker deg alle gode ting, fine Jessica!
Ja, precis så! Jag har alltid valt ganska mycket ensamhet framför att vara med andra, men jag mår bra av det och det gör mig kreativ. Men samtidigt behöver man nära och fina relationer också, för att må bra. Du är en så himla fin person Synne! Jag hoppas att vi ses någon gång om du kommer till Stockholm. Massa kramar till Norge.
Vackert och genuint, som vanligt. <3
Tusen tack.
Kan lätt känna samma sak, och också känna sorg över att en gammal fin vänskap plötsligt en dag går över till en sporadisk sådan där den andra parten hör av sig lite vid behov. Min kloka pojkvän brukar bryskt säga: “skit i dem” och undra varför jag alltid vara snäll och inte acceptera något bättre än det? Varje människa är värd fin och genuin vänskap. Vad roligt att du hittat några varma människor som ger dig det. Stor kram <3
Jag håller med din pojkvän! Men det är så himla svårt. Särskilt om man är en sån person som lätt vänder sig själv ut och in och funderar och funderar. Men bara människor som är värda att vara din vän och som bryr sig kommer att finnas kvar. Resten försvinner av sig själva. Det ska inte göra ont med vänskap, precis som med riktig kärlek. Var din egna bästa vän! Jag finns här om du vill prata någon gång. Stor kram till dig!
Vad fin klänningen ser ut! Och visst är det roligt att kunna sy? Jag är inte så jättebra själv – eller inte bra alls egentligen. Jag skulle inte ta på mig att sy upp ett nytt plagg, som jag vet att du kan. Men jag ändringssyr gärna, och jag är fascinerad av hur få människor som tycks kunna det. Häromsistens köpte jag en söt klänning på loppis för 20 kronor. Tjejen som sålde den gjorde det för att den var för lång! Jag sa ingenting, lade min tjuga och tog hem den, klippte av circa 30 cm och fållade upp den. Et voila! en jättefin klänning för tjugo kronor. En annan gång köpte jag en 40-talsdräkt på eBay för nästan ingenting för att den var “trasig och smutsig”. Tja, smutsig fixades med en natt i ett badkar i kallt vatten (det fixar det mesta faktiskt och är synnerligen skonsamt). Och trasig? En söm hade gått upp, men tyget var inte sönderslitet alls, så det var bara att ta nål och tråd och sy igen sömmen. Och så fattades flera knappar, vilket förstås innebar att man fick ta loss allihop och byta till nya. Men oj, vad fint ett plagg kan bli som får nya knappar! När jag var färdig hade jag en jättefin dräkt i perfekt skick som hade kostat mig ytterst litet – samt glädjen av att ha räddat något som annars skulle slängts bort. Jag hoppas att du uppskattar den källa till glädje det är att kunna rädda ett plagg genom att laga/ändra/sy om, som du nu gör med den här klänningen!
Ja, det är verkligen fantastiskt! Som du skriver, lite märkligt att fler inte lär sig sy och kan ta tillvara på kläder, ändra och laga. Jag gick en kurs hos Folkuniversitetet för många år sedan, en nybörjarkurs i sömnad. Sedan har jag lärt mig själv genom att pröva mig fram. Göra fel och göra om. För mig går vintageintresset och sömnaden hand i hand, för jag måste kunna ta hand om mina gamla kläder som går sönder lite då och då. Detta är verkligen mitt största intresse i livet så visst uppskattar jag den glädjen, massor. Det är därför jag syr så mycket som jag gör just nu, det är en stor glädje i allt det ledsna. Nästa projekt är att äntligen lära mig sticka!
Even the pictures look peaceful <3 I really hope you find a partner for clothing because you have a true eye for loveliness. x
Thank you Abigail for your lovely comment. I hope so too! <3
Åh, jag är tio år äldre än du och önskar så att jag kommit till samma insikter redan i den åldern. Istället började jag följa min magkänsla med sk vänner först efter 30. Det är så mycket mer värdefullt att träffa riktiga vänner ibland än att vata överöst av umgänge med de ickeriktiga. Jag tror även att ickeriktiga vänner är ickeriktiga pga omognad eller en självupptagenhet som ofta kan bottna i att de har sin egen svärta att tampas med. Men oavsett skäl till ickeriktigheten så är det enda konstruktiva att våga hålla avstånd till den. Ensam är en aldrig för i varje stund finns många många kloka varma människor jorden över som skulle vilja lyssna på en om slumpen hade sammanfört dig och dem. Men ensamhet som känsla är förstås något alldeles verkligt och smärtsamt och till alla som känner sig ensamma vill jag säga: Hang on in there för ensamhet är något som minskar med åren, på olika sätt.
Hej A och tack så mycket för dina fina ord!