Läser era senaste kommentarer och stoppar in varenda en innanför koftan, känner tacksamhet över att ni finns här och läser. Ibland tänker jag att jag bara sitter och gör detta för mig själv, skriver och bloggar. Ni vet. Hur som helst, i helgen blev det en spontanfotografering i skogen med en ny bekantskap, en hornbeklädd stark kvinna som jag tappade andan över att få fotografera.
Translation:
From this weekends photo shoot. To be continued!
Jessica. I rädsla över att verka som en stalker så lämnar jag ändå en kommentar, Jag har nog samlat mod i dagar.
Du skriver inte för dig själv. Jag har aldrig skapat en blogg i rädsla över att ingen ändå kommer bry sig om mig, min sambo och våra 6st katter och mina högar av vintagekläder. Som jag inte ens nu har bestämt mig för om jag ska skala ner mig till 60tals mod eller 40tal… eller jag kanske helt enkelt tycker om allt före 1970…
Jag har hursomhelst inte ens Facebook för jag känner mig utanför i det här mobilstirrande , massproducerande konsument samhället.
Jag hittade din blogg genom Etsy. Jag är glad att jag hittade din blogg 1. För att din vintage blogg inte kretsar kring barn. 2. För att du/ni är vegetarianer och bryr er om närproducerat och ekologiskt.<3 Och självfallet din fantastiska klädsmak och otroliga foton.
Tack för en superfin blogg.
Hoppas att du vet att jag alltid är din läsare, även under perioder när du inte bloggar. Blir så glad när du uppdaterar. Du kommer alltid ha mig! Är det en konstig grej att skriva? Kanske, men det är så det är. All kärlek till dig!
I am very grateful that you carry on blogging in big and small posts. I do not find much that inspires me in magazines, but if I read your blog and a few others that exude a natural poetry, I feel influenced to keep seeking beauty because it does exist. I find it here and I’m inspired every visit. :)