Det är mycket nu, jag balanserar min butik där jag säljer vintagekläder med att fotografera en stor utställning till Fotografiska, och mitt i allt detta tittar jag och Simon på hus. Jag känner mig både starkare och skörare än någonsin tidigare, fast på ett sånt jäkla härligt sätt. Som att livet liksom rör sig i helt rätt riktning och det bara är spännande.
Fotograferade min fina vän Lotta förra veckan, vi pratade om ordet starkskör. Kom att tänka på att alla mina vänner faktiskt är starksköra individer. Det är helt enkelt min finaste typ av människa (och vän).
Hoppas ni får en fin helg ♡
Translation:
Some autumn portraits of my beautiful and amazing friend Lotta. She is wearing a burgundy 1930s silk dress, and a ivory lace 1930s wedding dress. As you might be able to tell, it was very cold, but she was such a star!
Vad härligt det låter, den känslan är så speciell!
Apropå Simon, råkar han möjligtvis ha varit på Island i lördags? Tyckte jag såg honom vid Geysir i en jättefin islandströja med kamera över axeln. Annars har han en isländsk dubbelgångare!
Nä, men vad roligt att du sett Simon! Stämmer att han varit på Island, och luffsat runt i en Islandströja med en kamera på axeln <3
Ta hand om dig. <3
Tack! <3
Lycka till med allt <3
Jag är själv starkskör och ibland hade det varit fint att ha fler som är det i min vänskapskrets, fler som förstår hur det är liksom. Vilken tur du har som har sådana runt omkring dig :)
Vet du, de är inte många, men det spelar ingen roll. Man måste välja med omsorg! Om du vill ses någon gång så dra lite i mig, jag är alltid öppen för att bara ta en promenad och prata om livet, eller en fika.
Starkskör <3
Åh vad fint att titta efter hus och så roligt med utställning. Lycka till med allt!
Ha en skön helg!
/Evelina
Tack fina du, jag hoppas du har haft en höstmysig helg!
Hittade just din blogg och vill bara lämna ett avtryck innan jag kikar vidare inne hos dig. Känner igen mig i din beskrivning. Är själv en starkskör person ❤️
åååå wow vad fin och jättefina bilder