Jasse: Vad kostar en fotografering? Vad var det för spännande jobb du bloggade om att du hoppades att du skulle få?
Det är väldigt olika beroende på användningsområde, kund och tid. Men mellan tummen och pekfingret tar jag 700-1.000 kronor i timmen till företag. Bröllopsjobben är just nu billigast om man slår ut dem på tid. Jobbet jag hoppades på att få var PR-ansvarig för Beyond Retro. Jag kom till intervju, men sedan kom jag inte vidare då jag saknade utbildning inom PR. Jag har utbildning inom journalistik och fotografi och jag har jobbat med press och PR i tre år, dessutom älskar jag vintage. Men nu blev det inte så och om man ser positivt på det så har jag underbart mycket tid för fotografering framöver!
Fanny: Jag undrar hur ditt intresse för vintage väcktes, har du vuxit upp med det eller var det något särskilt som fick dig att börja med att samla?
Jag började fastna för vintage när jag läste Linnea – Mon Chéries blogg. Jag tyckte om hur hon alltid hade en fin matchande kofta till sina gamla 50-tals klänningar. När jag väl hade börjat var det helt omöjligt att sluta. Känslan av att inte vara med och stötta de stora klädföretagen, göra något för miljön och dessutom ha en helt personlig stil är ju en urbra kombination! Från början var mitt intresse vigt helt till 1950-talet, idag vurmar jag för 20-talets elegans och glamour fram till det glada 50-talets mönster och färger. Jag gillar att plocka russinen ur kakan, blanda från de olika årtionden. Till exempel ha ett par snygga ullbyxor från 50-talet, en jumper med puffärmar i 40-tals stil och en hatt som kanske är äldre eller yngre. Gränserna är osynliga och jag älskar det, till skillnad från modernt mode.
Lotta: Berätta om dig och din man. Vad är det bästa med honom, varför ni passar så bra ihop, hur ser du på dig själv i hans sällskap?
Min man heter Jacob och han är 25 år gammal. Han har det vackraste röda håret jag någonsin sett, han är till och med tjurigare än mig och är den mest generösa personen jag känner. Jacob är en sån person som får saker att hända, om man drömmer om det där trägolvet hemma så är han den som räknar, handlar plankor och lägger det varje kväll efter jobbet. Tills det är gjort. Det han har lärt mig mest om livet är att ingenting är omöjligt, allting går verkligen att göra! Jag tänkte förut att det är en sån klyscha verkligen, men nu förstår jag verkligen vad det betyder. Han är alltid den som ställer upp på andra, om man behöver någon så finns han där. Jag tror att vi passar ihop för att vi är väldigt lika varandra på ett sätt, och väldigt olik varandra på ett annat sätt. Jacob har gett mig mer skinn på näsan och fått mig att ta för mig mer av livet. Om jag är känslomässig så är han den mer praktiska av oss.
Li: Are you a real redhead? Your height and weight? You look like a ballet dancer, do you ballet? You have such an amazing skin, have you any routine, products you use for it?
No, I have actually brown hair but I have had red hair for the last three years and feel as if this is me. I have green eyes and very light skin. My skin is not perfect, I have problems with both very dry skin and allergy. But I use products like Dermalogica and take good care of my skin. I have never danced ballet but it sounds beautiful, wish I could have time for so many things. Then I would learn to dance ballet and play the piano. My height is 5,5 and my weight is 104 pounds.
Beatrice: Jag undrar hur gammal du är? Vad har du för kamerautrustning? Inte för att kameran gör fotografen, du hade säkert kunnat ta fantastiska kort med en mobilkamera, men om det finns något särskilt i din utrustning du nästan alltid använder?
Jag är 30 år gammal och har en väldigt fin Canon 5D Mark II som jag tycker är en utmärkt kamera att både fotografera och filma med. Numera är den kameran och ett bra objektiv, ett fast sådant, det enda jag behöver. Min favoritbrännvid är 35mm, följt av 50mm. Jag har planer på att dra igång lite fotokurser inom kort, eventuellt både som distanskurser men även som kurser och workshops i Stockholm.
Ronja: Är du feminist?
Ja, absolut!
Anna: Hur har du haft det med boende sedan du flyttade till Stockholm? Hurdant har du bott, och var? Har du bostadsrätt nu?
Mitt första år i Stockholm hyrde jag i andra hand och bodde på Wollmar Yxkullsgatan vid Mariatorget och sedan vid en liten gata i Gamla Stan. Bilden ovanför är framför den fantastiska garderoben som jag hade med dubbla spegeldörrar i Gamla Stan. Men det var också jobbigt att hyra tre månader i taget och bo i en resväska. Jag kom också underfund att jag inte trivdes med att bo mitt i stan! Därefter har jag sökt mig en bit utanför stan och fastnat för Midsommarkransen, Aspudden, Gröndal och Årsta. Nära till stan men också till natur och så är det lite som på landet! Jag älskar! Numera äger jag en tvåa byggd under 50-talet, men vill sälja den och köpa en äldre lägenhet med gammalt trägolv och högt i tak. Det var så jag bodde förut på Svandammsvägen, när jag på riktigt flyttade till Stockholm vintern 2010:
Ella: Hur ser din skrivbordsbakgrund ut?
Såhär! Bilden fotograferade jag tidigare i år i Stockholm!
Emy: Jag skulle gärna vilja läsa om hur du och din kärlek träffades, såna historier är alltid så mysiga.
Vi träffades på en dejtingsida på nätet och jag hade gett upp hoppet om det här med kärlek. Han skrev till mig ganska länge och jag var tyvärr seg i starten och allmänt svår. Men så tänkte jag en dag; en promenad kan väl inte skada! Så vi träffades i Vinterviken som är ett av de vackraste promenadstråken i Stockholm. Där fastnade vi på en bänk vid vattnet. Det var den 29 september 2011 och fastän hösten hade kommit så blev jag alldeles varm och fick ta av mig min jacka. Jacob sa att jag var strålande vacker i solen. Jag minns att han hade världens härligaste leende. Det blev början på en sån där dejt som inte riktigt ville ta slut. Vi promenerade hemåt till mig och plockade med oss hämtmat, sedan hånglade vi på köksbänken i min lilla kokvrå. Jag skrev i min mobil: Det var någonting med din mun som måste ha gjorts för mig. För första gången kändes det så.
Translation:
Your questions and my answers! ♡