För några dagar sedan fyllde jag 40 år och inser att jag har bloggat i 15 år. Femton år av vintage, inredning, loppisar och äventyr. Fotograferingar, sömnad, lindy hop och gud vet vad. Nu börjar på något vis ett nytt kapitel och det ska bli så spännande att se vad som händer framöver.
Firade min födelsedag med min rosa crêpe-blus som kommer härifrån och att använda mitt nya rosa Chanel-läppstift i den perfekta nyansen jag kallar varje-dag-pudrig-rosa. Som en ros.
På sommaren älskar jag att hänga i Vinterviken och äta på något av deras två caféer. Denna dagen alldeles särskilt, eftersom jag och Simon skulle se The National i Rosendal under kvällen och peppen var total.
Missar aldrig att gå de mjuka grusgångarna genom de två odlingsträdgårdarna. Här känns det som hemma.
Runda pioner, surrande bin, syrener som doftar som ingenting annat, och rosor som tävlar ikapp.
Och den vackraste människan jag känner, som egentligen förtjänar ett alldeles eget inlägg.
Simon, som alltid bär en vacker kamera och är redo att fånga någonting däri <3
Stannar alltid lite extra vid nummer 80, tänker att jag vill slå mig ner under äppelträdet.
Passar på, för det är inte varje dag det är sommar.
Man får fastna vid varje syrenbuske som helst i Juni. Man bara får.
På bilderna bar jag en blus i ekologisk bomulls-crêpe härifrån, samt ett par egenkonstruerade skräddade linnébyxor som är inne på åttonde året nu och fortfarande beter sig som en dröm. Heja slow fashion!
Vidare till Rosendals trädgård och The National, pepp pepp!
Translation:
Visiting the gardens in Vinterviken, just outside Stockholm city. This will always be one of my favorite places. Wearing a Silversaga blouse and tailored high waisted linen pants.
One of my favorite words in Swedish is videung (videkissar), also called willow catkins. Every year I purchase a few stems and photograph them, it is coming to be somewhat of a tradition. I believe for me it stands for the beginning of spring. But as in the Swedish children’s poem from 1869 called “Sov du lilla videung”, it means that when we see the willow catkins, it is still winter. And spring is yet asleep. Poem and translation from Wikipedia.
Sof, du lilla videung; än så är det vinter.
Än så sofva björk och ljung, ros och hyacinther.
Än så är det långt till vår,
Innan rönn i blomma står.
Sof, du lilla videung, än så är det vinter.
(“Sleep, you little willow young; still it is the winter.
So sleep yet, birch and roses, hyacinths and heather.
For it’s long until the spring,
Ere the rowans flowers bring.
Sleep, you little willow young, for it’s still the winter.”)
Första kvällen på Österlen gick vi ned till havet. Vi bodde bara några minuter därifrån. Rakt fram från vår stuga, över den större vägen och sedan vidare på grusvägen förbi kossorna.
Och efter vägen, milslånga fält i solnedgången.
Som måste förevigas med alla möjliga kameror. Men mest ögonen och hjärtat, förstås.
Här står tiden stilla.
Och själen fylls på varje sekund med tystnaden och tankarna som tycks klarna.
Lite kallt och blåsigt, men vad gör väl det?
Mitt livs kärlek, vad glad jag är över att få spendera denna stunden med dig.
Sedan började vi höra vi vågorna som slog mot stranden.
Det var så vackert nere vid havet.
Solnedgångsljus.
Sedan började vi längta tillbaks till stugan och jag fick en idé om att slänga ihop en äppelpaj.
Kossorna undrade nyfiket vad vi gjorde i deras hage.
Innan vi var framme vid vår lilla stuga plockade jag med mig lite av Österlen för att ta med in. Det blev vallmo, strå, rapsblommor och prästkragar. Det enklaste är det finaste.
Translation:
Our first evening at Österlen was spent taking a walk towards the ocean. It was sunset and the light was magical.
Doktor Glas – Hjalmar Söderberg
Förra veckan drog jag och Mia ihop en spontan fotografering tillsammans med Mias vän Violéta. Det blev en fin dag ute i solen, bland humlor och blekrosa rosor. Mer bilder kommer snart!
Translation:
Last week I was having fun and being creative behind the camera with Mia and Violéta.
När vi var på Summer Vintage på Herrängens Gård kom det fram en kille som bar runt på en väldigt vacker storformatskamera med trästativ. Han tog porträtt och frågade om vi ville vara med, vilket vi såklart ville. Finns ingenting som gör mig så fascinerad som att bli fotograferad med film. När vi stod där under äppelträdet och han sakta förberedde filmen för kameran, sa att vi skulle stå mycket stilla, fick jag en känsla om hur det måste ha känts förr att bli fotograferad. Ett väldigt högtidligt tillfälle i ens liv. Inte alls som nu, då mobilen ständigt ligger i fickan och digitalkamerorna tar tio bilder i sekunden. Fick bilden mailad till mig häromdagen och blev kär. Man kan nästan ana vad jag känner på bilden, jag ser så fokuserad ut. Såhär måste det känts att bli fotograferad en gång i tiden. En stor kamera, ett trästativ, en stor box med ett fotografi. ETT fotografi. Vilken ära.
Foto av duktiga Jesper Yu.
Translation:
At the vintage fair last weekend we ran into a photographer who was taking portraits with his beautiful large format camera. He asked us if we wanted to be in a picture, and well of course we wanted to! I was super focused and really honored, I was thinking about how it must have felt during the times when all you got was ONE photograph taken of you; luckily a few times in your life. That was a moment of respect. Here is the result! Photo by Jesper Yu.
Ny gammal blus från tidigt 1900-tal.
Ibland känns det så skönt att bara omsluta sig av något som är över hundra år gammalt. Känna tyngden av årtionden, tryggheten, hantverket. Att den sedan kostade mindre än en blus från Zara, gör inte saken sämre.
Translation:
My latest purchase is this Edwardian cotton lace blouse.
Vackra vinter ♡
Translation:
Winter is finally here in Stockholm. Photos by @simonwesterlund.
