När vi var på Summer Vintage på Herrängens Gård kom det fram en kille som bar runt på en väldigt vacker storformatskamera med trästativ. Han tog porträtt och frågade om vi ville vara med, vilket vi såklart ville. Finns ingenting som gör mig så fascinerad som att bli fotograferad med film. När vi stod där under äppelträdet och han sakta förberedde filmen för kameran, sa att vi skulle stå mycket stilla, fick jag en känsla om hur det måste ha känts förr att bli fotograferad. Ett väldigt högtidligt tillfälle i ens liv. Inte alls som nu, då mobilen ständigt ligger i fickan och digitalkamerorna tar tio bilder i sekunden. Fick bilden mailad till mig häromdagen och blev kär. Man kan nästan ana vad jag känner på bilden, jag ser så fokuserad ut. Såhär måste det känts att bli fotograferad en gång i tiden. En stor kamera, ett trästativ, en stor box med ett fotografi. ETT fotografi. Vilken ära.

Foto av duktiga Jesper Yu.

Translation:
At the vintage fair last weekend we ran into a photographer who was taking portraits with his beautiful large format camera. He asked us if we wanted to be in a picture, and well of course we wanted to! I was super focused and really honored, I was thinking about how it must have felt during the times when all you got was ONE photograph taken of you; luckily a few times in your life. That was a moment of respect. Here is the result! Photo by Jesper Yu.