I lördags ägde Stockholms Vintagemässa rum på Skofabriken i Hornstull, Stockholm. Mässan var den första i sitt slag, sedan BakåtFramåt slutade arrangera sina mässor. Och trots att det var första gången och premiär, var det väldigt lyckat och absolut en av mina favoritmässor genom åren. Jag hoppas att eventet blir återkommande.
Jag var på plats tidigt och började med att fota. Hade på mig min finaste 30-tals klänning dagen till ära och hittade den här broderade kjolen från samma årtionde. Hoppas dom fick mycket att snacka om, dom två!
Hos min kompis Maria hängde kläderna såhär fint i solen.
Bland det roligaste jag vet med mässor, när jag både säljer eller är där och bara kollar, är att se vilken person/vilket hem kläderna kommer till. Den här tjejen blev till exempel jättelycklig över sin gröna 40-tals kappa. Bara känslan av att se lyckan när sakerna hittar hem liksom.
Och personen som sålde den (samt den broderade kjolen jag bar på) var RetroTrend-Cathrin från Örnsköldsvik, som inte bara är en bekantskap utan har blivit en nära vän till mig. Hon räddar kläder över hela Norrland och har alltid helt fantastiska saker med sig. Dock så springer ju alla till henne först, så jag missar oftast alltihop då jag står och pratar eller fotograferar.
Hon ville inte bli fotad egentligen, så jag fick gömma mig bakom andra och fota lite i smyg ♡
Dramaten hade en klädställning där pengarna gick till välgörenhet.
Fint när flera bra syften sammanfaller!
Även ännu en klädstång med ihopsamlade kläder från Stockholmare fanns på plats.
Det fanns två våningar på Skofabriken, med en massa rum att gå vilse i. På nedervåningen hittade jag bland annat Stockholmsminnen och Aggie Twigg. Det är två fina butiker i Stockholm värda att kolla upp.Sedan gillar jag ju verkligen tjejerna som driver dessa två företag. Duktiga och supergulliga.
Jag provade en 30-tals klänning i mörklila sammet från Aggie Twigg.
Efter en och en halv timme åt jag min medhavda matsäck och tittade på den långa kön som ringlade sig utanför. Kände att det var så himla skönt att man som besökare kunde röra sig fritt, till skillnad från när BakåtFramåt arrangerade sina vintagemässor och det kunde bli riktigt klaustrofobiskt för alla besökare.
Och så dagens stjärna, tjejen som arrangerade alltihop och var svår att hinna få en bild på på grund av allt jobbande, heja dig Lucie. Tack för en fin mässa!
Efter över två timmar kände jag mig nöjd och längtade mig ut till solen. Men först ringde jag in Simon till stan eftersom jag norpade en rätt ovanlig herrkofta till honom precis när mässan öppnade.
Handstickad, långärmad och i superfint skick. Och som jag trodde satt den ju som ett smäck! Man skulle jobba som personal vintage shopper. Oj, vad vass jag skulle vara på det.
Translation:
Some moments from the vintage fair last weekend. I photographed a lot and tried (to stay away) from buying clothes. But I got a 1940s hand knitted sweater for my boyfriend that suited him really nice!