Efter en plågsam och långsam lördag, söndag och måndag, började urinvägsinfektion vända något på tisdagen. Vid det här laget hade jag missat ett par lektioner. För er som inte är så insätta i vad Herräng Dance Camp är kan jag berätta att det är lite av ett sommarläger för vuxna som gillar jazz, att dansa och hitta på busiga upptåg.

Under fem veckor fylls den lilla byn av människor från ett 50-tal länder. Här dansas det bland annat lindy hop, charleston, balboa och afrikansk dans. Man dansar en vecka åt gången och har 3-4 lektioner per dag.

En obligatorisk kurskortsbild. Ni kommer ihåg förra året? I år gick jag lindy hop medel.

Vi hyrde en liten stuga i Bergby. Här fanns sju sängar. En liten kokvrå och en stor altan. Ett alternativ är att bo i general accommodation som ingår i kursavgiften. Då bor man i bunk beds över hela skolområdet eller som jag förra året, i Marinan. Mer om Herräng imorgon, ni hänger med hoppas jag!

Så kom lördagen som jag hade väntat så länge på. Jag skulle få åka och fotografera ett bröllop i Hjo och sedan åka vidare till Herräng Dance Camp. Men så vaknar jag klockan fem på morgonen av världens mest plågsamma urinvägsinfektion. Inte roligt. Har aldrig kissat blod under ett fotojobb och hoppas att jag aldrig någonsin behöver göra det igen. Som ni förstår försvann hela söndagen och större delen av måndagen då jag var tvungen att hitta en läkare som kunde hjälpa mig. Men igår kväll började det vända. När solen på väg ned i Herräng, termometern stod på 23 grader och jag hade börjat få tillbaks studsen i benen. Att få må bra igen. Magiskt!

Här kommer ett snabbt hej och hejdå, för imorgon åker jag nämligen ner till Hjo för en bröllopsfotografering och sedan blir det snabbt tillbaks till Herräng på kvällen. På söndag börjar danskurserna som pågår en vecka. Jag är spänd till tusen, precis som vanligt. Hoppas ni kommer och tittar in i bloggen och kommenterar då och då, jag har förberett en massa inlägg till er. Ses snart!

På lördag kväll åker vi till Herräng Dance Camp och stannar en vecka. Jag ska dansa lindy hop medel denna gång och längtar så jag knappt kan sitta still. Ni kanske minns att jag åkte förra året och tog nybörjarmedelkursen?

Det var mitt första år på Herräng och jag var ganska rädd. Allting kändes så främmande. Men som inför alla stora äventyr så är det liksom en del av resan. Ni kan ju tänka er vad glad jag är att jag vågade åka iväg första gången.

Jag bodde i general accommodation, vilket innebär att man sover i bunk beds. Jag byggde en liten koja runt min säng med lakan. Tyvärr gjorde den kyliga och våta luften i kombination med alla danspass att jag blev riktigt sjuk efter bara ett par dagar. I år kommer jag att bo i en stuga och förhoppningsvis blir det lite mysigare.

Herräng Dance Camp firar 30-års jubileum i år och har danskurser i 5 veckor. Varje fredag är det maskerad med ett särskilt tema, förra året var det “The wonders of wonderland”. Det var en helt sagolik fest med alla möjliga roliga knäppa och vackra karaktärer. Jag var alice i underlandet och hade en ljsublå randig 50-tals playsuit.

Ni förstår nog själva hur fint det var. Utedansbanan på kvällen kändes inte riktigt som någonting man någonsin hade upplevt förut. Flickor med körsbärshattar, exempelvis.

På lördag är det dags. Först gör jag ett bröllopsjobb i Hjo, sedan åker vi direkt till Herräng. Längtar! Jag hoppas att ni följer med oss och vill läsa om våran vecka och allt roligt vi hittar på! Ja ja ja?

Oh, time flies by when you are having fun. I have had lots of fun the last week, dancing Lindy Hop Beginners Intermediate at Herräng Dance Camp. My days have been filled with 3-4 dans classes (one hour and twenty minutes each) and then dancing all night. I got the famous Herräng Flu with fever on Tuesday, so my energy has been low the last couple of days. And now I feel kind of sad and lonely being home, missing all my new friends, our dance classes, the days at the beach, bicycling in pretty dresses, eating banana bread or hot toast at the Ice Cream Parlor and having crazy night dances.

Hello, this is me the first day!

I lived in the area called the Marina (there are also a place by the school, but this one is quieter). Here are the house with bunk beds…

and my bed, which i turned into a four-poster bed.

My dance passport, indicating my participating at the Lindy Hop Beginners Intermediate.
You see my super happy face?

Our view from the Marina every morning. Very pretty. Sadly i could not bring my camera to our dance classes,
but i did photograph the last big masquerade evening and i promise to share it with you as soon as i have brought my camera back from the camp.
(Yes, i managed to forgot it. I blame the fever).

Yesterday I found out I had been moved off the waiting list for Herräng Dance Camp.
That means I am going saturday morning by bus to Herräng, dancing Lindy Hop Beginners Intermediate for a whole week. Yikes! I am scared and excited at the same time.

I have been in a rush yesterday and today, making the costume for fridays costume party themed “Wonders in wonderland”. You can see my dancing dress above (and the boater hat with blue ribbon).
Would you like me to make movies and photograph my adventures for the following week? See you soon! Love.