I söndags kväll smet vi upp på vårat hustak ovanför Atlantic Avenue. Precis till att solen skulle gå ner. Vi bor på fjärde våningen och längst upp i huset, under vilket visade sig vara ett fint hustak med utsikt till Manhattan, prydda med snirkliga svarta järnstegar och sneddande plåttak. Sådär behagligt varmt efter en lång dag med brännande sol.
Hela dagen hade vi båda legat i sängen och kollat tecknad film efter en mindre matförgiftning. Förutom att jag gick ut en timme för att handla juice, frukt och godis i kvarteret, var takäventyret första stunden utomhus för dagen. Lite ledsen att över att ha missat dag två av Jazz Age Lawn Party. Men vad ska man göra när man har ont i magen och ingen energi överhuvudtaget.
Första solnedgången på ett hustak i New York. Himla magiskt.
Simon hade på sig nyfyndad kostym och ny hatt. Han passar så bra in i New York och får komplimanger var och varannan gata vi går. “Great mustache, sir!”. Eller mannen som stannade oss vid en korsning och sa att han måste ha rest tillbaks i tiden med en tidsmaskin, för vi såg ut att komma från 1930/40-talet. Eller kvinnan som utbrast “Oh, I love your style!! You seem to come straight out of an old movie!”. Här blir man verkligen bortskämd med vackra ord.
Jag älskar den här staden. Framför allt älskar jag människorna och hur varma och spontana de är.
<3
Sedan upptäckte vi ett tak till, med ännu bättre utsikt. Simon klättrade över.
Vi såg hela vägen till Manhattan.
Translation:
First sunset in Brooklyn, New York, after spending all day in bed because out of an inappropriate dinner the night before. The sky was magical and we saw all the way to Manhattan. I love this city. The people are so warm and friendly.