– Efter en flaska med rom av Loke Nyberg.
Translation:
My summer postcards saying hello to you!
Jag har drömt om att åka till Jazz Age Lawn Party sedan jag upptäckte det första gången för två år sedan. Eftersom Simon också velat åka till NY ett bra tag så bestämde vi oss för att göra slag i saken förra hösten och boka en resa! Åtta dagar i staden vi aldrig satt våra fötter i. Så jäkla pirrigt och spännande! För er som inte vet så är Jazz Age Lawn Party kort beskrivet en slags picknick med klädkoden 1920 till 1930-tal, även om jag i efterhand mer skulle beskriva det hela som en festival med en liten maskeradtvist!
Eventet arrangeras två dagar i juni och augusti och äger rum på Guvernor’s Island utanför New York.
Vi åkte dit till första tillfället i juni. Jag som hade förköpt biljetter till oss flera veckor i förväg var lite orolig att det skulle regna, men det gjorde det inte. Det blev istället en ganska solig dag och jag hade på mig min tunna 1930-tals klänning.
På en gång när vi kom fram slog vi upp vår filt och dukade upp mat från ett av foodtrucksen i området. Vegetarisk bönröra, saffransris och guacamole med majschips. Hallelujah vad gott det var!
Men ingenting såg riktigt ut som jag hade tänkt mig, och på något konstigt sätt som det kan bli när man förväntat sig något helt annat, blir man plötsligt lite förvirrad och nedstämd. Det var extremt många människor och trångt, långa köer (att bara komma in i området tog en timme), det var mest sand överallt så det var rätt skitigt och de flesta besökarna var inte uppklädda till den grad jag hade förväntat mig. Jag hade helt enkelt stirrat mig blind på alla utvalda glimtar och fina bilder och tänkt att ‘såhär ser det ut, det är som en tidsresa till 20-talet’. Men faktum är att jag ofta gör såhär, drömmer mig iväg och skapar mig en egen bild av saker och ting.
Tänker mig att detta måste varit magiskt från början, när ett litet hängivet gäng tog färjan hit för att samlas på en liten gräsplätt och ha picknick. Med sin gamla grammofon, de finaste kläderna på och en picknickkorg. Nu kändes det hela lite krystat istället och ganska kommersiellt. Det fanns VIP-pass att köpa, om man ville sitta med det lite snyggare sällskapet. Sedan alla dessa köer till allt. Köer till att köpa fotobiljetter, matbiljetter och så flera tält som sålde saker, köer till att stå och posera vid en gammal bil. Sedan drack många rätt friskt också och jag tycker det känns så synd att det är ett event man kommer till och blir jättefull på så att man inte kan gå, när jag i min fantasi tänkte att det hela skulle vara elegant och vackert. Nåväl.
Sedan bestämde jag mig för att bara fånga de fina detaljerna på bild. Som den här fröken såg ut på pricken som Kirsten Dunst, jag var typ tvungen att blinka ungefär fem gånger för att verkligen förstå att det inte var hon på riktigt.
Jag var ju inte helt överdrivet imponerad av picknicken, men framme vid scenen till tonerna av Michael Arenella & His Dreamland Orchestra, gick det att drömma sig bort till svunna tider. Så jäkla bra! På dansgolvet dansades det swing och charleston.
Mer bilder från dagen kommer, har en bunt jag ska jobba mig igenom! Och vill ni åka till Jazz Age Lawn Party så säger jag ja ja, bara gör’t! Bli inte avskräckta av min utläggning om att det inte överträffade mina förväntningar. Alla har ju helt enkelt olika bilder i huvudet av vad som gör den perfekta 1920-tals picknicken. Och även om det inte blev som jag tänkte mig första gången, betyder det inte att jag inte kommer åka dit fler gånger!
Translation:
My first time at the Jazz Age Lawn Party, it was not really what I expected, but I enjoyed the Dreamland Orchestra very much. Me and Simon danced a little and ate some really good food from some foodtruck. I have more photos to show you, I just have to work my way trough them!
En del av er vet redan det här och misstänker det från Instagram, men nu vill jag att det ska vara offentligt och inget smusslande längre. Vi har förlovat oss! Simon friade till mig i Central Park, när vi rodde båt, ja, i skuggan av en massa träd under vår picknick. Till en massa små sköldpaddor som vittnen.
Den här fina hade planerat det så himla länge <3 <3
Ringen kommer från Kaplans och är en gammal ring. Den är en riktig dröm. Att jag älskar saker med historia vet ni ju redan. Är så himla glad. Tänk att han gick och köpte den i smyg, efter att vi hade varit där första gången och tittat för flera veckor sedan. Att han gjorde en sådan sak för mig. Världens bästa människa helt enkelt.
Translation:
We’ve got engaged! Simon proposed during the boat ride in Central Park. Ahh!
Här kommer del två om Central Park! Simon fick ro den lilla båten medan jag tittade på hur fin han var (och försökte fånga det hela med kameran). Romantikfaktorn på detta alltså!
Han passar så himla bra i en båt den här karln.
Han styrde oss in mot en liten vik där vi kunde vara helt ensamma och gömma oss i skuggan under alla blad. Det enda sällskapet vi fick var denna sköldpaddan och hans kompisar.
Älskar gömställen, och det gör Simon med <3
Sedan satt vi i skuggorna av bladen och bara njöt och förstod i den stunden att vi skulle sakna New York för alltid.
Det var den bästa, mest romantiska dagen under hela New York-resan.
Vi hade med lite kakor och vatten och fikade i båten. Sedan tog vi ännu mer bilder med kameran, och en polaroidkamera som Simon hade packat med.
Vi bytte plats i båten och jag hamnade framför kameran.
Kände mig som en slags 1940-tals filmstjärna vilse i djungeln. Fast utan Tarzan och Indiana Jones.
Nä, bara jag själv. Och mina små sköldpaddor.
Efter ett tag blev jag trött och fick ta en tupplur (i filmscenen alltså).
Sedan hände den mest magiska grejen på hela veckan som gjorde att jag började gråta på stört.
Translation:
Part two of Central Park in New York. We rented a boat and had a picnic under the trees, together with a family of turtles. When I thought the day could not be better, Simon surprised me.
Sedan tog han mig i handen och tyckte att vi skulle åka båt i Central Park Boathouse. Mer om det får ni se imorgon!
Translation:
One of my favorite places in the city was Central Park. We went there to rent a boat (more about that tomorrow).
Åh, men hallå! Nu är vi hemma igen efter en veckas maxad semester. Förlåt bloggtystnaden, lite svårt att blogga när man är långt ifrån allt vad teknik innebär och bara njuter av sommaren. Allting började med att Simon fyllde år och fick frukost på sängen. Jag sjöng, tillsammans med Marilyn Monroes “Happy Birthday Mr President” i bakgrunden.
Sedan fick Simon öppna paket! Ett av paketen innehöll en resa till Herräng där vi skulle socialdansa på Herräng Dance Camp, som ni nog känner till sedan tidigare i bloggen, bland annat härifrån, här och här, men även senast här! Vi skulle bo i en fin stuga med eget kök och så hade jag även ordnat en liten tvist på det hela, äventyrlig som jag är.
Nämligen ridkurser, då jag och Simon har pratat ganska länge om att vi vill rida tillsammans! Vi bodde på Haga Gård i Herräng, ett mysigt litet ställe där man både kan bo i stuga och rida några av stallets hästar. Första turen red jag Wilma.
Wilma var en mycket bestämd dam och ville vid ett par tillfällen bara stanna och göra absolut ingenting. Och jag fick träna på att vara bestämd och tydlig. Så till slut gick det såhär snabbt, när vi travade hemåt. Med ungefär tusen myggbett.
Simon red Telle. Vi blev båda så hooked att vi förmodligen kommer tillbaks snart igen!
På kvällarna var det socialdans på Folkets Hus, och på fredagen var det 1960-tals maskerad. Vi fick en massa nya vänner och när vi till slut åkte hem, fanns det ingen plats på kroppen där vi inte hade träningsvärk. Mycket bra vecka!
Translation:
Our holiday in Herräng, taking riding classes and social dancing at Herräng Dance Camp. Best days of summer so far, I’ve had so much fun and made new friends and also discovered how much I enjoy riding. Can’t wait to go back!
En av sakerna jag köpte i New York var den här kabelstickade koftan i mintblåttgrått för 50 dollar. Hittade även ett par byxor med hög midja till Simon. 1940-tal, finaste vecken och underbara detaljer för cirka 40 dollar.
Plus strumpor i alla möjliga färger, kvar i sin originalförpackning. 3 dollar styck.
Jag ville prova min nya kofta med detsamma och hade den dagen efter. Himla nöjd tjej!
Simon hade sina nya fina byxor <3
Plus den gröna flugan i rutigt ulltyg som jag sytt till honom.
Translation:
Some of the things we bought in New York. A vintage cable knitted cardigan and a pair of 1940s high waisted slacks!
I New York hittade jag inte bara ett, utan två par 1940-tals byxor i mint vintage-skick till Simon. Lyckan i att fiska upp ett par så ovanliga fynd alltså! Ett av byxorna hade han på Jazz Age Lawn Party, tillsammans med ett par gamla hängslen, en boater och en sidenslips från 1930-40-tal. Om ni missat vad Jazz Age Lawn Party är för något, så kika här.
Helt klart New Yorks stiligaste man ♡
Translation:
Simon all prepared for the Jazz Age Lawn Party!