Varje höst får jag någon slags hårkris. Det börjar lite lätt med att jag inte riktigt får till mitt hår som jag brukar ha det. Lockarna vill inte falla som de brukar, luggen ligger platt och jag står alldeles för länge framför spegeln innan jag går ut. Känner mig dum och ytlig. Håret hamnar i en knut, och denna knut bärs sedan varje dag. En oinspirerad och rätt ledsen knut.
Efter ett tag brukar jag fundera över en ny frisyr. Klippa lugg, spara ut längre hår, eller klippa riktigt kort. Kanske byta färg. Jag brukar blogga om det, fråga vad ni tycker. Ibland byter jag hårfärg bara lite. Som en miniförändring. Jag har haft ljusare chokladbrunt, strawberry blonde, kopparorangerött och så mitt vanliga kopparröda. Jag byter nämligen frisyr sällan. Jag har haft två hårfärger i mitt liv, mitt ljusbruna naturliga (som jag färgat mörkare och haft i ungefär fyra år), sedan mitt röda i fyra år. Mestadels har mitt hår varit långt och lockigt. Nu längtar jag efter det här: chokladbrun bob med lugg. Men har sån ångest över att säga hejdå till mitt röda hår.
☆
Translation:
Every autumn I dream about a new haircut and color. This time I might perhaps do something about it. I’ve had my red hair for four years now, and it’s given me so much joy but perhaps it’s time to move on and try something new. I do get really attached to my hairstyles and don’t change very often. I’ve had only two hair colors my whole life; brown and red. This is what I am dreaming of right now. Brown bow with bangs. Photo 1, 3 and 7 from my girl crush Katie-Louise Ford.
